Nyhetsbrev Riksskådebanan - december 2007 /januari 2008
Tilll anställda, förtroendevalda, vänner
Vänner - tack för året som gått.
Och för alla ansträngningar att sammanföra konst, kultur och människor. Där
behoven finns!
Alla media med självaktning väljer nu - så
här några dagar efter jul - och strax innan nyårsklockan klämtar - att
summera år 2007. En snabb överblick ger bilden av att året ägnades åt
konsumtion - uteslutande.
Och att det nu inte längre är skamligt att
konsumera.
Inte ens besinningsprofeterna talar om det skamlösa i att konsumera - för
köpandets egen skull - utan om att vi måste konsumera på nya villkor, för
miljöns, för klimatets skull.
Alla har blivit konsumenter.
Även begrepp som kulturkonsumenter används frekvent.
För skådebanerörelsen som talar om konst och
kultur för att stärka demokrati och medborgarskap rimmar det förstås illa om
man drar likhetstecken mellan medborgare och konsument.
Som samhällsmedborgare kan vi förstås inte
tillåta oss att bli kallades för konsumenter i stället för medborgare.
Medborgarskapet betyder inte att vi ska konsumera. Kommunen eller staten är
ingen butik som ska leverera varor och tjänster.
Medborgarskapet betyder att vi har rättigheter och skyldigheter, och att vi har
makt och ansvar.
När jag under hösten mötte kommunalrådet i
Nynäshamn centrum utanför Konsumbutiken med en lista i handen över vad
kommunen hade "levererat" till medborgarna efter valet, blev jag föga
imponerad.
Listan såg ut som vilken inköpslista som
helst - och det som var expedierat var försett med en bock i kanten.
Här stod alla vallöften uppradade; bättre
service dit, mera pengar dit. Och sedan: - nu är det fixat!
I skådebanerörelsen handlar det inte om att
vi expedierar varor eller tjänster.
I skådebanerörelsen möter vi inga kulturkonsumenter.
Det är detta lilla i det stora, eller detta
stora i det lilla som vi helt säkert måste få vår omvärld att förstå
under 2008.
Det är detta stora i det lilla som vi måste tala med varandra om. Hela tiden.
Oavbrutet.
Det är nämligen det som kan motivera att vi
tar emot statsbidrag. Eller bidrag över huvud taget.
Skådebanerörelsen ordnar möten.
Att vi kan ta betalt för att vi ordnar dessa
möten - har inget med konsumtion att göra.
Konst och kultur handlar om kommunikation, om
glädjen i den vidgade förståelse som samtal med eller utan ord ger oss.
Det finns ett litet knep att ta till om man
vill se och förstå skillnaden mellan kommunikation - det vill säga konst och
kultur - och det som i dag kallas konsumtion. Om vi har en våg med två
vågskålar framför oss - och lägger konsumtion i den ena vågskålen och
kommunikation ( konst och kultur) i den andra - då upptäcker vi snart att när
den ena väger tungt då väger den andra lätt. Det vill säga i de miljöer, i
de sammanhang, där det finns mycket konsumtion, väger kommunikationen lätt.
Och tvärtom - där kommunikationen ( konsten och kulturen) väger tungt väger
konsumtionen lätt.
Men, hör jag vän av ordning invända, om man
helt avstår från konsumtion, blir man då mera öppen för konst och kultur?
Den frågan lämnar jag öppen. Vi kan ju så här inför det nya året ta den
till oss var och en för sig. Och grunna en aning över den! Samtidigt som vi
för en stund kan fundera ett varv till just kring det där paradoxala ordet
kulturkonsument.
Ord är som vi alla vet så mycket mera än
just ord.
Ord uttrycker livsåskådning,
världsåskådning och människosyn!
Nu i slutet av året har Riksskådebanan svarat
Kulturrådet apropå det statliga bidrag vi tagit emot under året - vilka
överväganden och prioriteringar som Riksskådebanan har gjort vid
fördelningen av bidraget. Vi har också svarat på frågan om vilka resultat
som uppnåtts i skådebanerörelsen med stöd av statsbidraget och
statsbidragets fördelning i skådebanerörelsen.
Riksskådebanans svar om resultat har baserats på de rapporter som varje region
har lämnat till Riksskådebanan.
Anledningen till att vi nu här nedan
publicerar svaret om överväganden och prioriteringar i det här nyhetsbrevet
är att vi också internt i skådebanerörelsen under året som gått har mötts
av frågan om prioriteringar.
Riksskådebanans svar lyder därför så här:
" Bidraget till de regionala skådebanorna
har under året fördelats enligt den sedan tidigare år tillämpade "lika-principen"
vilket inneburit att varje region tagit emot exakt lika många kronor av det av
Riksskådebanan fördelade bidraget.
Detta beslut - om "lika-principen" hade sin grund i att tidigare
"fördelningsprinciper" som hade praktiserats inom Riksskådebanan
inte hade varit tillräckligt framgångsrika. Dessa tidigare idéer om
fördelning hade, enligt en fullt enig styrelse successivt förskjutet intresset
från en diskussion om skådebaneverksamheten idé och syfte och utveckling till
en diskussion som mer kom att röra sig om hur man i olika regioner
"viktade" de skilda prestationerna. Detta - ansåg Riksskådebanans
styrelse redan år 2005 - kunde bli embryot till en intern konflikt och därför
i det sämsta av scenarier verka menligt på hela skådebanerörelsens
utveckling. En folkrörelse som ska engagera människor för konst och kultur
bör koncentrera sig fullt ut på det den är till för - och på alla sätt
skyddas från den sortens interna "fördelningsdiskussioner" som på
sikt och i värsta fall kunde leda till minskad ömsesidig respekt och minskat
ömsesidigt ansvarstagande. Där det kortsiktiga fick gå före det
långsiktiga.
En förklaring till att fördelningsdiskussion löpte risken att bli infekterad
kunde vara, resonerade man då i Riksskådebanans styrelse, att fler regionala
skådebanor än nationella medlemsorganisationer är företrädda i
Riksskådebanans styrelse. Problemet med att både se till det så kallade
helhetsintresset och till den "egna" landsändans intresse innebär,
sa man sig vidare, var att man lätt riskerade att hamna i konflikt mellan olika
förväntningar på lojalitet.
"Lika-principen" apropå fördelningen av statsbidraget har således
både för och nackdelar. Men Riksskådebanans styrelse har under året som
gått, och sedan den nya principen först tillämpades, inte funnit någon
anledning att ändra på den. Till skillnad från tidigare år har den istället
givit upphov till mera fruktbara diskussioner om hur man ska kunna förstärka
den omtänksamma och goda ömsesidigheten genom mera internt kunskaps- och
erfarenhetsutbyte, och genom fler centralt initierade sammankomster på temat
utveckling, förnyelse och förändring."
Det statliga bidraget är något som
skådebanerörelsen tar emot frivilligt, och har i princip inget med rörelsen
alls att göra.
Men naturligtvis är det så att verksamhetens
omfattning och aktivitet i mycket hög för att inte säga avgörande hög grad
påverkas av bidraget.
När staten via Kulturdepartementet och
Kulturrådet ställer frågor till Riksskådebanan så hör det ihop med att
Riksskådebanan under årets lopp sökt och tagit emot statliga bidrag.
I likhet med tidigare år har Riksskådebanan
även i år ansökt om bidrag för kommande år.
Vi vet dock inget alls om det sökta bidraget beviljas eller om det kommer att
ha samma storlek som under 2007. Vi vet heller inget om när under 2008 som vi
får besked om storleken på bidraget.
Riksskådebanan har ansökt om 9 miljoner
kronor för skådebaneverksamheten i sin helhet.
Under 2007 beviljades Riksskådebanan ett bidrag om 5,2 miljoner kronor.
I det så kallade regleringsbrevet från
Kulturdepartementet för budgetåret 2008 som avser Statens kulturråd nämns
skådebaneverksamheten i samband med "bidrag till fria teater- dans- och
musikgrupper, arrangörer samt vissa aktörer av kulturpolitiskt intresse"
under Villkor för anslag 28:7 - att minst 1 miljon kronor ska gå till de
uppräknade organisationerna.
Riksskådebanan utgår självfallet ifrån att
bidraget inte kan sänkas till 1 miljon för hela skådebanerörelsen - och
agerar nu för att det sökta bidraget ska beviljas, och inget annat.
Så snart Riksskådebanan har ytterligare
kunskap och kännedom om hur bidraget till Riksskådebanan handläggs -
återkommer vi omgående via elektronisk post till samtliga regionansvariga och
till samtliga styrelseledamöter i Riksskådebanan.
I ansökan till Kulturrådet om bidrag för år
2008 skriver Riksskådebanan bland annat följande, med Kulturrådets aktuella
fråga om överväganden och prioriteringar i färskt minne :
" Under 2008 - på samma sätt som under
2007 - har Riksskådebanan för avsikt att fortsätta att verka för det som
direkt eller indirekt har bäring på de regionala skådebanorna arbete. Under
året kommer Riksskådebanan att ägna särskild tid åt att uppmuntra de
regionala skådebanor som under 2007 inte utvecklat sin verksamhet efter egna
och Riksskådebanans förväntningar. Utan att lämna fördelningsprincipen
"Lika-principen" kommer styrelsen för Riksskådebanan när den så
finner det nödvändigt att för kortare eller längre tid "frysa"
bidrag för de regioner som inte svarar mot det som kan anses vara rimliga
motprestationer.
Dessa "frysta" bidrag ska istället komma de regioner till del som mer
än väl svarar mot rimliga motkrav, och som, vilket är inte minst viktigt, kan
och bör medverka till ökad aktivitet i de regioner som eventuellt sackar
efter."
Med detta, skådebanevänner,
Gott nytt år och tack för året som gick
Hälsar Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan
Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan
