Nyhetsbrev
Riksskådebanan mars 2010
Till förtroendevalda, anställda, vänner, partners,
medlemsorganisationer, med flera
Att Riksskådebanan fick en ny förbundsordförande under
årsmötet den 27 mars, är i bästa fall en händelse som inte
har gått någon förbi.
Siv Holma berättade när hon enhälligt valdes under
årsmötet om sin egen väg in i skådebanerörelsen via
Skådebanan i Norrbotten; det var teaterupplevelsen som grep
henne. Möjligheten att både se teater, och att själv agera,
väckte något som varit vid liv sedan dess. Det ena engagemanget
har lett till det andra; för Sivs del fortsatte det i rörelsen
Kvinnor för fred, och sedan in i Kvinnojouren i Kiruna.
Välkommen Siv!
Siv är riksdagsledamot från Norrbotten, vänsterpartist och
ordförande i Riksdagens kulturutskott.
Årsmötet i Riksskådebanan var utöver
årsmötesförhandlingarna också fokuserat på fred. I den
statliga kulturutredningen, som kom i fjol och som ledde till en
kulturpolitisk proposition, fanns inte alls den fråga med som
varit så naturlig för många i de generationer som nu är borta
eller som i dag är pensionärer.
Nämligen att se freden som den största av alla kulturfrågor.
Olof Buckard |
Amerika Vera Zavala, Beate Sydhoff
,
Maj-Britt Theori |
KG Hammar
|
För flertalet av de debattörer, som samlades där på
Orionteatern på söder i Stockholm där Riksskådebanan faktiskt
höll till hela årsmötesdagen, var sambandet mellan kultur och
fred odiskutabelt. Här fanns förre ärkebiskopen KG Hammar,
ordföranden i Artister för fred Olof Buckard, politikern
Maj-Britt Theorin samt förra chefen för Kulturhuset i Stockholm
Beate Sydhoff . Här fanns också Amerika Vera Zavala med,
väsentligt yngre än de övriga, och avvikande i sin tveksam
inför sambandet kultur och fred. Hennes erfarenheter talade för
det motsatta, som dramatiker tyckte hon att konsten alltför ofta
förhärligade det icke fredliga!
På planeringsstadiet tänkte vi, som ordnade seminariet, att
här skulle nog någon med direkta erfarenheter av krig vara med.
Nu blev det inte så.
Men kanske hade just den erfarenheten gjort det synnerligen
tydligt hur betydelsefull kulturen är i arbetet för att just
förebygga krig och krigshandlingar.
Krigets fasor måste beskrivas - av konstnärer som kan ge bild
och ord åt fasan - för att alla ska förstå, på djupet, med
både känslan och intellektet, hur förfärligt det är, och för
att absolut ingen ska förledas att tro att det fasansfulla inte
angår därför att det utspelas långt borta, någon annan stans.
För människor som traumatiserats av krigsupplevelser har de
konstnärliga uttrycksmedlen varit absolut nödvändiga i
rehabiliteringen; i möjligheten att återvända till det som kan
kallas någorlunda normalt. Och inte minst i behovet av att vilja
berätta för en omvärld som ännu inte vet eller förstått.
Riksskådebanan antog vid årsmötet en handlingsplan och en
budget som i likhet med förra året är full av ambitioner.
Mest iögonfallande är att året kommer att präglas av att
skådebanerörelsen firar ett hundra år.
Det vill säga att det är 100 år sedan Skådebanan, etablerad i
hufvudstaden, hade sitt första möte. Skådebanan skulle kilas in
och växa i utrymmet mellan hovteater och taskspeleri.
När vi nu talar om jubileum går tankarna därför lätt till det
som var; och det går självfallet inte att hålla ett jubileum
utan att stanna upp där en stund, i det förgångna, för att
rikta ett tack till dem som under alla år burit upp
organisationen. Det är människor som i flera släktled envist
bestämt sig för att hålla fast idén att kultur är till för
många och inte för några få. Och då handlar det just om
"många" sett ur en rad skilda aspekter. Många till
antalet, naturligtvis, men även i betydelsen kultur som
allmängiltig och relevant och därför tilltalar många.
Riksskådebanans eget jubileumsfirande, med ett seminarium i
fokus, dit politiker välkomnas för att motivera varför de anser
att kulturpolitiken är en viktig del av politiken, kommer enligt
årsmötets förslag att ordnas i samband med den traditionella
höstkonferensen. Datum kommer att meddelas senare.
Det här innebär dock för Riksskådebanans del att
höstkonferensen kommer att läggas vid en tidigare tidpunkt än
vad som varit normalt.
Nästa förändring när det handlar om höstkonferensen är
att deltagarna själva kommer att stå för sina egna kostnader.
Den ordning som inneburit att Riksskådebanan står för alla
kostnader för de träffar som Riksskådebanan arrangerar är med
andra ord bruten, på grund av årets kraftigt reducerade
statsbidrag till Riksskådebanan.
Syftet med höstkonferensen är i år detsamma som tidigare;
att förtroendevalda och anställda verksamma vid de regionala
skådebanorna samt representanter för de centrala
medlemsorganisationernas ska ges möjlighet till såväl
kompetensutveckling som erfarenhets - och idéutbyte.
Att redan nu "flagga" för denna nyordning, och
understryka att den verksamhetsplan som antogs av årsmötet är
till för att följas och inget annat, känns det därför
väsentligt.
En verksamhetsplan är nämligen inget annat än den karta som
organisationen ska orientera efter fram till dess att nästa
årsmöte äger rum.
Det finns det naturligtvis en tanke bakom de
"nätverk" som Riksskådebanan valt att vara med i.
Informationsutbytet i "nätverken" är utomordentligt
viktigt, och i ett par av dessa nätverk är det också
betydelsefullt att markera för omvärlden att ingen lever på en
ö. I synnerhet inte kulturorganisationer som ofta har att agera i
motvind, för det mesta med ideella förtecken, men där
övertygelsens om den egna organisationens betydelse är
obestridlig.
Riksskådebanan ingår i två sådana nätverk, som nu inom den
närmaste tiden står för specifika uppgifter
Det ena är "ideell kulturallians", som på flera håll
i landet ordnar träffar den 10 april, för ett gemensamt samtal
om betydelsen av att det ideella kulturarbetet på regional nivå
inte kommer till korta när statliga pengar ska delas ut i
regionerna och bli föremål för förhandlingar med övriga
regionala kulturintressen. Skådebanan i Skåne vid sidan av
Riksskådebanan och studieförbundet Sensus i Skåne och Blekinge
svarar för värdskapet i Malmö den 10 april.
Andra träffar ordnas i Halmstad, i Göteborg, i Visby och i
Luleå vid samma tidpunkt. Till de här träffarna är människor
som är aktiva i skådebaneverksamhet både som anställda och
förtroendevalda välkomna. För mera information är du/ni
välkomna att kontakta Anna-Karin Andersson (Anna-Karin.Andersson@riksteatern.se)som
under det här året, för nätverket Ideell Kulturallians
räkning, är projektanställd av Riksteatern för att just bevaka
det ideella intresset inom kulturpolitiken.
Den andra träffen handlar om tisdagen den 6 juli under
politikerveckan i Visby i sommar. Där är det nätverket
"koalition för kulturdebatt" som kommer att både verka
och synas. Riksskådebanan ingår i det här nätverket, och
kommer att medverka i en antologi tillsammans med ytterligare
organisationer som är med i nätverket. Antologin kommer att bli
uppmärksammad då den ges formen av en installation, men också
därför att offentliggörandet av den kommer inramas av att en
mängd gotlänningar kommer att engageras för den gemensamma
saken, det vill säga vikten av att kulturpolitiken finns med i
valrörelsen och följdriktigt i den fortsatta politiken. ( Se ett
med Nyhetsbrevet bifogat dokument, en inbjudan till Almedalen, som
med fördel kan spridas av alla som intresserar sig för
installationen/aktionen)
Med årsmötet i Riksskådebanan 2010 blev flera nya personer
invalda i styrelsen.
Den nuvarande styrelsen representeras därför av följande,
utöver förbundsordföranden Siv Holma; Zenita Bergman (vice
ordförande), Göran Sarring, Cilla Rohdin, Lars Arrhed, Lars
Gunnar Nilsson, Tone Tingsgård, Göran Kryhl samt av ersättarna
Ingrid Wentzel, Göran Eriksson, Mårten Ström. Känn er
välkomna! Adresser till den nya styrelsen kommer att läggas ut
på Riksskådebanans hemsida.
De personer som lämnade styrelsen med årsmötet 2010 är
följande: Tommy Ternemar, Susanne Simonsson, Anders Nordström,
Gerd Klang samt ersättarna Maria Nyman Stjärnskog och Thomas
Tegnér. Varmt tack till er alla!
Med vänliga hälsningar
Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan
