Riksskådebanan, nyhetsbrev, juni
2010
Till förtroendevalda,
anställda, medlemsorganisationer, partners med flera
Att kulturen blommar om sommaren, är en sanning med modifikation.
Den tid på året då de flesta får lite mera tid över för
läsning - då begränsas bibliotekens öppettider. Eftersom
utlåningsstatistiken pekar nedåt på landets bibliotek, så
tycks slutsatsen vara att det inte är värt att ha dem öppna.
För skådebanerörelsen som - i likhet med biblioteken själva
-verkar för läsfrämjande är det här naturligtvis en politik
som kan ifrågasättas. Och ekonomiargumenten, som både kommuner
och bibliotekschefer refererar till, håller inte, hur man än
granskar dem. Bibliotek som håller stängt har i princip samma
driftskostnader för ett stängt som för ett öppet bibliotek.
Och om obefintliga öppettider hänger på att man inte har råd
med semestervikarier, så finns det här en chans till tidernas
utmaning för det fria och frivilliga föreningslivet. Och för
det personliga ideella arbetet. Och vill inte biblioteken vända
sig till det frivilliga föreningslivet, så får det väl bli
tvärtom?
För inte alltför länge sedan,
när de nuvarande kommunala biblioteken byggdes ut i sin fulla
bredd, så kunde det ske tack vare de böcker och de
föreningsdrivna bibliotek som landet runt lämnades över till
dem. Överlämnandet skedde i tyst samförstånd om att de
offentligt drivna biblioteken skulle bli mera framgångsrika om de
"professionaliserades". Böckerna kunde bli fler och
mera tillgängliga, löd filosofin. Och i bakgrunden fanns
förstås bildningstanken. ABF, nykterhetsrörelsen, frikyrkan,
med flera, lade med andra ord grunden till det svenska
biblioteksväsendet.
I dag, nu, nu mitt i sommaren,
finns det faktiskt inget som talar emot att inte föreningslivet,
det ideella, det frivilliga, kan öppna de stängda biblioteken.
Utan tvärtom! Nu handlar det om att återerövra - med förnuft.
Hur man gör kan förstås se olika ut mellan olika föreningar,
bibliotek och kommuner. Men det är fullt möjligt. Och det
behöver inte alls vara krångligt.
Och det går an att skapa författarträffar på biblioteken, ja
just det, mitt i sommaren. Eller att ordna andra samtal, med eller
utan författare. När det, som det har kallats, "det
offentliga rummet", har kommersialiserats så till den milda
grad, att alla som rör sig där förväntas betala, att
konsumera, då behövs biblioteken dessutom inte bara (om man nu
får säga bara) som läsfrämjare - utan också som ett
nödvändigt icke kommersiellt alternativ för mänsklig samvaro.
Nej, snålöppna och stängda
bibliotek förbättrar varken besökts eller
utlåningsstatistiken. Värre är att sparfilosifin kan leda till
ett sparande till döds. Eller lika illa - biblioteken
kommersialiseras, och förlorar hela sin legitimitet. Och då blir
det ännu besvärligare att fortsätta på ideell fri och
frivillig bas att verka för mera läsning, för både
rättvisans, bildningens och nöjets skull!
Så, upp till kamp!
Nu hör jag vän av ordning
lägga till att även den offentligt drivna teatern stänger under
sommaren i likhet med offentligt ägda konsthallar och museer.
Och visst är det så. Men mycket av teatern flyttar också ut,
ändrar karaktär under sommaren. Så är det i storstaden. Det
här hindrar dock inte att vi, i det fria och ideellt verksamma
föreningslivet, också kan och ska och bör granska
tillgängligheten till allt offentligt drivit kulturliv under
sommarhalvåret.
Här, inom andra konstformer, kan
det frivilliga kulturlivet finna en ny plats; det är inte farligt
att ta över nyckeln till den låsta teatersalongen eller till
museet. Och ordna med nytt innehåll. Ibland står dammiga
regelverk i vägen; och då är det läge att granska dem. Vem har
skrivit reglerna, vilka är de till för, och i vilket syfte?
Allt offentligt kulturliv ska
självfallet fungera som bra arbetsgivare, men grunduppdraget
handlar om något helt annat som bör gå att förena med en bra
arbetsgivarroll. Det handlar om alla människors rätt till konst
och kultur, vem du än är och var du än finns.
Inspirationen till att
åtminstone tala om att våga och ifrågasätta kommer otvetydigt
ur den historia som med nödvändighet gör sig påmind i år då
hela skådebanerörelsen firar ett hundra år.
Det finns nämligen inte en
folkrörelse som kommit till genom anpassning, utan tvärtom.
Varje folkrörelse bär på det arv som själva protesten
innebär; och i skådebanerörelsens fall handlade det för hundra
år sedan om en protest mot den teaterform som uteslöt stora
grupper av människor.
När skådebanerörelsen nu ska
fira, så sker det genom att syna den kultur som vi existerar i
och att reflektera över den kulturpolitik som nu råder.
Granskningen sker i form av samtal och debatter, där det yttersta
syftet faktiskt är att inspirera till, just det, fortsatt
granskning!
Den förändring som skett över åren inom skådebanerörelsen
handlar inte minst om att rörelsen själv måste verka för -
inte bara sin egen utan hela samhällets - vitalisering och
föryngring inom kulturpolitikens intressesfär. Och vägen dit
går oundvikligen genom kritiska samtal. Den här positionen delar
skådebanerörelsen med en rad andra intressesammanslutningar inom
kulturområdet. Det är därför följdriktigt att den del av
jubileumsdagen - den 28 augusti - som fokuserar på samtal och
kritisk debatt ordnas i samverkan med en rad
kultursammanslutningar i nätverket Koalition för kulturdebatt.
Jubileumsfestligheterna den 28 augusti fortsätter med fest på
kvällen, och då ska det handla mera om kultur än kulturpolitik.
Också det i linje med skådebanerörelsens egen tradition!
Innan det är dags för jubileum
är det dock läge för aktion i Visby under nästa vecka,
tisdagen den 6 juli.
Här finns skådebanerörelsen genom Riksskådebanan med i
nätverket Koalition för kulturdebatts kulturmanifestation på
kvällen den 6 juli, adress Donners plats, direkt efter
"politikertalet" i Almedalen.
Syftet är här precis som när det gäller skådebanerörelsens
fortlöpande verksamhet - att fokusera på betydelsen av en
kulturpolitik som ser mera till människan än marknaden. Ett
uttryck för det är inte minst titeln på den antologi där de
samverkande kulturorganisationerna möts "Att vara eller att
bli en vara" .
Som tidigare berättats förenas
årets jubileumsaktiviteter med Riksskådebanans höstkonferens.
Höstkonferensen inleds fredagen den 27 augusti klockan 13.00, och
pågår fram till klockan 17.00 Platsen för konferensen är Ersta
konferens och hotell, adress Erstagatan 1 K.
Tema för konferensen blir Skådebanerörelsen 100 år, med
tonvikt på korsvisa berättelser om vad som görs på
jubileumstemat i de skilda skådebaneregionerna.
Kl 19.00 är samtliga höstkonferensdeltagare välkomna på middag
på samma plats som konferensen äger rum, på Ersta terrass.
Välkomna att delta på höstkonferensen och middagen är samtliga
verksamhetsansvariga i regionala skådebanor, samt ordföranden i
varje medlemsorganisation (skådebaneregioner inkluderade) och
ytterligare en person från varje region.
RiksSkådebanan svarar för samtliga kostnader, dock inte för
resa och logi. Undantagna är dock Riksskådebanans
styrelseledamöter, där Riksskådebanan svarar för samliga
omkostnader.
Anmälan om deltagande i höstkonferensen ska vara Riksskådebanan
tillhanda senast 1 augusti adress ulla.tengling@skadebanan.se
Samtliga som deltar under
höstkonferensen är också välkomna att delta under alla
aktiviteter under jubileumsdagarna 28 och 29 augusti
( se bifogat dokument som också kommer att skickas som separat
personlig inbjudan med vanlig postgång).
Eventuella frågor till ulla.tengling@skadebanan.se eller telefon
070 661 30 49.
Med vänlig hälsning
RiksSkådebanan
Ulla Tengling
förbundssekreterare
