Kulturdebatt i fokus
När Riksskådebanan
firade hundra år
Riksskådebanans hundraårsjubilerade med
bred politisk debatt, fest och framåt- och återblickar!
Lördagen den 28 augusti ordnade Riksskådebanan i samverkan med
nätverket Koalition för kulturdebatt – där Riksskådebanan ingår -
ett kulturpolitiskt samtal. Dagen disponerades så att förmiddagen
ägnades åt enskilda utfrågningar, medan eftermiddagen gav utrymme
för ett brett politiskt samtal.
Siw Holma
Nikos Papadupulus Esabelle Dingizian |
Först ut under förmiddagen var miljöpartiets Esabelle
Dingizian. Ledamot i riksdagens kulturutskott, som utfrågades av
Riksskådebanans förbundssekreterare Ulla Tengling.
- En rad
unga män som inte läser över huvudtaget, måste mötas med mycket
mera läsfrämjande än nu, sa hon bland annat och talade sedan länge
om kunskapsglappet mellan unga som läser och som inte läser. Ännu
en fråga som lågt varmt om hjärtat handlade om kulturskolornas
utbud; - Det finns musikinstrument som hör till andra
kulturtraditioner är den svenska eller västerländska. Jag vill att
unga människor ska ges en möjlighet att kunna spela på dem, sa
hon. Det är en fråga som dessutom handlar om något mera än
musikinstrument, den handlar också om respekt för andra kulturer
och kan bli en brygga till ökad empati.
Nästa i tur att bli
utfrågad var Riksskådebanans egen ordförande tillika ordföranden i
Riksdagens kulturutskott, riksdagsledamoten Siv Holma.
Utfrågare den här gången var Lotta Gröning, och frågorna kom i
stort att kretsa till den gemensamma kulturpolitiska plattform som
vänsterpartiet, socialdemokraterna och miljöpartiet blev överens
om i god tid före höstens val.
- För mig är det alltid viktigt
att inte ta från de fattiga och ge åt de rika. I kulturpolitiken
handlar det därför om att ge stöd direkt, genom att göra all
kultur tillgänglig åt alla. Med andra ord en rad ”återställare”
och lite till. Resonemanget som borgarna för, om att sänkt skatt
gör det möjligt att på egen hand köpa fler kulturupplevelser
håller inte om man tänker på lågavlönade människor. Däremot
fungerar det väldig bra på de rika som får väldigt mycket pengar
att köpa kultur för.
Lotta Gröning |
Lotta Gröning stod även för utfrågningen av ännu två politiker,
socialdemokratiske riksdagsledamoten Nikos Papadupulus och
stockholmsmoderaten Cecilia Brinck. Nikos Papadupulus lovade att
verka för mera medel åt främjandeorganisationer inom kulturområdet
efter det att Zenita Bergman i Riksskådebanans styrelse berättade
om skådebanerörelsens och Riksskådebanans unika arbete för att
fler ska erfara konst och kultur. Han talade också om betydelsen
av att kulturskolan blir tillgänglig för alla, var den än finns i
Sverige.
Cecilia Brinck framhöll att hon inte alltid var trogen
sitt politiska parti: - Jag vill att man ska fundera i
rimlighetstermer. Mycket av allt som görs kostar för mycket, och
då kan ofta kostnaderna minska utan att det blir till men för
verksamheten. Ibland är det inte pengar som saknas utan något
annat, men det är alltid lätt att skylla dålig politik på
resursbrist.
Eftermiddagens samtal denna jubileumsdag kom också att kretsa
kring både kulturens och kulturpolitikens betydelse. Samtalsledare
var Linda Zachrison, konstnärlig chef vid Stockholms stadsteater.
Hon samtalade med Gunnar Andrén, folkpartistisk riksdagsledamot
och med i riksdagens kulturutskott, kulturredaktören Carl Rudbeck,
författaren Lena Andersson samt chefen för Svensk Teaterunion
tillika vänsterpolitikern i Stockholms kommun, Ann Mari Engel.
Många tankar kom upp till ytan under detta samtal; men mest
ifrågasatt blev Gunnar Andrén som skulle försvara folkpartiets
idéer om mera ordning och reda, både när det gällde strängare
skola och en litterär kanon.
- Hur kan någon bestämma vad som
ska ingå i en litterär kanon? Tiden är ju inte statisk, och
människor är olika, ansåg Carl Rudbeck och fick medhåll av Lena
Andersson.
Ann Mari Engel tog fasta på jämlikheten inom
kulturområdet och hade svårt att förstå varför Gunnar Andrén som
tidigare varit emot entréavgifter på statliga museer nu plötsligt
hade bytt fot, och ändrat uppfattning.
- Det beror på man måste
visa för sig själv att man vågar satsa på det som är bra, och tror
man att besök på museer är bra ja då väljer man att lägga pengen
där, svarade den angripne.
Lena Andersson talade länge
utifrån den egna uppväxten och det rättmätiga behovet av ett
större andligt och intellektuellt rum:
- Barn måste med
nödvändighet träffa människor utanför den egna familjen som både
ser dem och som presenterar möjligheter som annars är förbehållna
ett fåtal. Bibliotekens betydelse är därför en enormt viktig
jämlikhetsfaktor.
Samtalet under denna jubileumsmiddag
avbröts av ”Operaimprovatörerna” – fyra operasångare som lyssnade
in dialogen och som sedan improviserade i skön sång kring det
sagda.
Såväl sången som förmiddagens och eftermiddagens
samtal uppskattades stort av en fulltalig publik.
Text:
Ulla Tengling
Foto: Tapani Björkbacka
