Tretton frågor
till avgående
förbundssekreteraren Ulla Tengling
Efter sju år som förbundssekretare i
Riksskådebanan lämnar Ulla Tengling sin tjänst.
Hur känns det?
- Oj, blandande känslor förstås.
- Hur då?
- Ja
det känns både vemodigt, och väldigt hoppfullt!
- Vad då
vemodigt?
- Är man länge på ett ställe, på en plats, i ett
sammanhang, så blir man både fast och fäst. Självklart har jag
blivit fäst vid en rad människor och arbetsuppgifter under de här
åren.
- Och vad menar du med hoppfullt?
- Att det
absolut är läge för organisationen att utvecklas ytterligare med
någon annan vid rodret. Nu får organisationen den chansen. Och den
möjligheten får bara inte gå förlorad!
- Menar du att du är
förbrukad?
- Nja. Men det är ofrånkomligen så att den
person som är ensam anställd blir väldigt dominerande när det
gäller allt som ska göras, och på vilket vis det ska göras.
Förnyelsen ligger därför i personskifte. Det är ofrånkomligt.
- Vad har du egentligen uträttat under de här åren?
-
Svår fråga. Sammanfattningsvis; väldigt, väldigt mycket! Bäst har
jag varit på att hålla kursriktningen. Skådebanerörelsens mål är
att ordna kulturmöten; där de behövs. Och inte tvärtom. Man kan
nog också säga att utan den här meningsfulla verksamhetsidén hade
jag nog inte orkat under de här åren. Jag hade väl inte ens sagt
ja till jobbet. Jag har verkligen varit engagerad.
- Är det
något du är missnöjd med.
- Ja kanske. Om jag ser till mig
själv så borde jag nog ha varit ännu mera envis när det gäller att
finslipa verksamhetsidén ytterligare. Med betoning på att kultur i
skådebanans tappning absolut handlar om demokrati, och inget
annat. Men å andra sidan så vet jag inte hur det skulle ha gått
till! Jag tycker nog att jag gjort allt… Och så skulle
organisationen ha visat mera ilska för ett helt uteblivet men icke
desto mindre välförtjänt STORT TACK från anslagsgivaren.
Skådebanerörelsen genomför ju en kulturpolitik som är till nytta
och glädje för hela samhället. När Kulturrådet ville slå sönder
organisationen för ett par år sedan så var det ju ett rent illdåd.
Om vi vänder på frågan i stället – är det något du är särskilt
nöjd med?
- Formulera om frågan, säg stolt i stället!!
- Ok. Är det något du är stolt över?
- Mest stolt
är jag nog över att jag ständigt kunnat engagera intressanta
personer och intressanta tankar till centrala möten, till stöd för
hela skådebanerörelsen. Till inspiration för anställda och
förtroendevalda, och till stöd för verksamhetens innehåll och
syfte. Sen är jag stolt över att själv ha utfört mycket av det
arbete som man i andra organisationer, även i ideella
organisationer numera, och utan att skämmas, låter andra göra, det
vill säga betalar dyra konsultpengar för.
Du får ingen
efterträdare?
- Det vet jag faktiskt inget om. Men
Kulturrådet har halverat anslaget till Riksskådebanan vilket
gjorde fortsatt anställning omöjligt för min del.
Du säger
dock att det är läge för organisationen att utvecklas ytterligare.
Men vem ska stå för det ?
- Den utvecklingen kommer allt
styrelsen själv att ta ansvar för, i alla fall inledningsvis. Jag
tror att det där leder till att styrelseledamöterna svetsas samman
ytterligare. Och det känns riktigt bra, det.
Vad ska du
göra nu?
- Närmaste tiden ska jag städa och röja upp på
hemmaplan! Det har jag inte hunnit med under många år!
En
sista fråga; vem ska man nu kontakta när du inte längre finns till
hands?
Man ska ta kontakt med förbundsordföranden
riksdagsledamoten Siv Holma, hennes e-postadress är
siv.holma@riksdagen.se och hennes telefonnummer är 070 343 95 83.
Intervju: Ulla Tengling
