Riksskådebanans Nyhetsbrev, augusti 2010
Till anställda,
förtroendevalda,
partners med flera
För
Riksskådebanan är en intensiv och händelserik månad till ända.
Höstkonferensen den 27 augusti i Stockholm - med fortsättning den
29 augusti, gick i jubileumsårets tecken. Att själva
jubileumsdagen den 28 augusti bar hundraårsjubileets signum är
förstås naturligt det också. Men det som framförallt förenade
höstkonferensen med just jubileumsdagen är att det finns mycket
mera plats för framåtblickande än för sentimentalitet i
skådebanerörelsen.
Och det är riktigt soligt roligt!
Stort tack till de regionala skådebanor som fanns på plats och som
generöst berättade om hur man med stöd av ”jubileumspengen” på
samtliga håll valt att ge tid och rum åt verksamheter som annars
inte skulle ha blivit av, och som överlag handlar om att utveckla
och förnya den regionala verksamheten. Och där dessa nya
verksamheter även kan inspirera andra skådebaneregioner att ta
efter för att bredda och förnya det som det annars så lätt går
slentrian i.
Jubileumsdagen i Stockholm arrangerades i
riksdagens Bååtska rummet i samverkan med nätverket Koalition för
kulturdebatt där Riksskådebanan ingår. Förmiddagens utfrågningar
av kulturpolitiker, som leddes av redaktör Lotta Gröning, gick
under eftermiddagen över i ett brett samtal om kultur där både
politiker och andra kulturpersoner fanns med. Det samtalet var det
Linda Zachrison, konstnärlig ledare vid Stadsteatern i Stockholm,
som svarade för.
Under det här senaste samtalet gavs det
utrymme för gruppen ”operaimprovisatörerna” att agera. Det vill
säga fyra operasångare lyssnade in samtalet, och mitt i
samtalet/debatten bad de att få komma in och sammanfatta det som
sagts med att göra det de var allra bäst på, nämligen att sjunga,
att fantisera, att improvisera!!
De skickliga sjungande
och mimande improvisatörerna möttes av dånande applåder av en
hängiven och stor publik, men författaren Lena Andersson som
deltog i panelsamtalet såg ”inhoppet” utifrån ett helt annat
perspektiv.
- Jag hade inte lust att bli avbruten, jag var
mitt inne i en tanke som jag gav ord åt, och det är inte lätt att
komma tillbaka nu. Sammanfattade hon efter avbrottet.
Det
hon ifrågasatte var just traditionen – det vill säga att
kulturarbetare, som exempelvis sångare, ska finna sig i att
dekorera eller illustrera ett samtal, men också att idédebattören,
som hon själv är/var, ska behöva acceptera att någon annan
konstform intervenerar i en redan etablerad form.
Med
andra ord, hon sa just det oväntade, det ingen förväntade att hon
skulle säga i ett samtal som faktiskt handlade om kulturens
uppgift att försvara ”det oväntade”!
Bättre än så kan
knappast ett jubileum firas, särskilt inte om man också tänker på
de tankar som kom fram under förmiddagens utfrågningar. En av de
utfrågade var Siv Holma, som inte bara är ordförande i
Riksskådebanan utan också är ordförande i Riksdagens kulturutskott
tillika vänsterpartist.
I utfrågningen var det i huvudsak
vänsterpartisten Siv Holma som talade, och när hon ställdes inför
frågan om hon kunde tänka sig att bli kulturminister i en rödgrön
regering tvekade hon inte alls. – Jovisst kan jag det, sa hon.
Och motivet var förstås att då hamnar hon i en position som
gör det möjligt för henne att genomföra en kulturpolitik som tar
sats i det kulturmanifest som de tre partierna vänstern,
socialdemokraterna och miljöpartiet gemensamt ställer sig bakom i
årets valrörelse och där man vill satsa ytterligare en miljard
kronor på kulturen.
När höstkonferensen sedan fortsatte
under söndagen den 29 augusti så förlades den till Skansen och
till en utomordentligt väl genomförd presentation av
kulturhistorikern Annavera Nylund som framhöll det absoluta
sambandet mellan folkrörelser och mängder av de byggnader och
föremål som är flyttade till och nu bevarade på just Skansen.
Jubel, och ett och annat skratt som fastnade i halsen, blev det
också när konferensdeltagarna fick se platsen för den tidigare
friluftsteaterns scen, som under en period under
nittonhundratrettiotalet drevs av Skådebanan i Stockholm. Här var
nu stepp och boplats för den bisonoxe som går under namnet visent.
Enbart jubel och glada skratt var det däremot en stund senare då
artisten Jerry Williams mötte konferensdeltagarna på
Skansenrestaurangen Stora Gungan för att personligen ta emot det
kulturpris, det första i Riksskådebanans historia, som
Riksskådebanan gav till honom redan under höstkonferensen 2009.
Att fira ett jubileum utan fest är dock ofrånkomligt.
Så – ett varmt tack till alla skådebanearbetare som bidrog till
att det blev en absolut lyckad fest, där på tjugotredje våningen,
både genom genuint bra stämning och genom praktiskt och kulturellt
arbete. Här fanns allt från Tapani Björkbackas affischer och
allsångshälften till Eva Plumppus fantastiska solosång.
På
temat utveckling, att göra det som annars inte skulle ha blivit
av, kommer mycket av Riksskådebanans fortsatta arbete att ta fasta
på under hösten.
Riksskådebanans står inför nya utmaningar
då anslaget från staten har minskat radikalt. Med nödvändighet
kommer arbetsformer, och kanske också arbetsuppgifter att
förändras.
Likväl ligger verksamhetsplanen för året fast. Det
väsentliga är nu att uppmuntra varje skådebaneregion att rannsaka
hur förutsättningarna för det egna regionala skådebanearbetet kan
komma att förändras i takt med att nationella anslag hamnar i det
som kallas ”koffertmodellen”. I varje region är det därför
nödvändigt att man samverkar med andra organisationer inom
frivilligområdet för att hävda det ideella arbetets betydelse vid
sidan av, i alla fall på sina håll, de mera mäktiga regionala
kulturinstitutionernas dominans.
Vidare är det läge för
varje skådebaneregion att tänka över hur man ska rapportera till
Statens kulturråd om årets verksamhet, så att rapporten står i
samklang med det man i fjol sökte och fick pengar för. Vidare är
det en väsentlig och stor uppgift att förbereda sig för årets
ansökan om anslag för kommande års ( 2011 års ) verksamhet – och,
inte minst, i det här sammanhanget reflektera över vad för slags
verksamhet som man kan utveckla ja rent av ta efter från någon
annan skådebaneregion. Värt att ha i minnet är också vilka nya
samarbetspartners på regional nivå som kan bli aktuella antingen
som medlemsorganisationer eller som just partners.
Allt i
konsekvens med skådebanerörelsens övergripande syfte att verka där
behoven finns!
Med vänliga
hälsningar
Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan
