Nyhetsbrev, Riksskådebanan,
oktober 2009
Bästa vänner, anställda, förtroendevalda, partners,
medlemsorganisationer m fl
Riksskådebanans höstkonferens, den 6,7 och 8 november i
Stockholm, står för dörren; i ytlig mening ingen självklar
sammankomst. Inte något som måste genomföras, av formella
skäl, ingen pekpinne från revisorer eller myndigheter. Inget som
stadgarna kräver. Men likväl en utfästelse, ett löfte, som
riksorganisationen givit sig själv under årsmötet i mars.
Nästa fråga blir därför hur viktig är då en sådan här
träff? När löftet också handlar om att temat ska vara
mångfald. Kanske finns det inte något annat svar än att
träffen, konferensen, blir precis så viktig, så betydelsefull,
som deltagarna själva förväntar och vill. Möts mötet,
konferensen, med nyfikenhet på omvärlden, på skilda
infallsvinklar på kultur, inspirerade av organisationens stadgar
parad med respekt för ämnet mångfald, och en vilja till
förståelse för den andres, andras, synpunkter, tankar och
erfarenheter så kan konferensen bli så betydelsefull att den
sätter spår både i oss själva, och i hela skådebanerörelsens
verksamhet.
Men konferensen kan också bli meningslös, ja helt sakna
betydelse, för den som kommer till den med ett slutet sinne.
Nu är det med all säkerhet inte så att någon kommer till
träffen med oviljan som motiv.
Men det finns alltid skäl att vi lite till mans rannsakar oss;
finns lusten? Öppenheten? Om inte? Varför?
Här är det är inte så svårt att dra paralleller med
skådebaneverksamheten i stort, sammansmältningen av själva
verksamhetsidén och den praktiserade verksamheten. Finns lusten?
Varje möte blir just så viktigt som deltagarna förväntar sig
och vill, och då menar jag mötets alla deltagare. För i ett
möte mellan scenens aktörer och salongens aktörer, är alla
deltagare, eller varför inte medverkande. Nåväl, man kan ju
också tala om scenens publik och salongens publik. Vem ser på
vem? och varför? Den frågan tål att vridas och vändas på.
På detta tema sätter för övrigt nu Göteborg stadsteater
med gästande regissören Suzanne Osten upp Frederico Garcia
Lorcas pjäs Publiken. Där ställs frågor som Vem ger och tar?
Varför? Vem ser, vem vill, vem kan? Är positionen - jag där och
du där - alltid så självklar. Kan vi byta roller? Vad händer?
Är det farligt? Osten och Lorca räds icke rädslorna; rädslan
för teater, för kärleken och inte minst rädslan för tankar
kring livets mening i ett spel som på många sätt kan angå,
just det, skådebanerörelsen och skådebaneidén.
Vi står nu inför årets bidragsansökan till Kulturrådet. I
likhet med förra året söker varje skådebaneregion för sig och
Riksskådebanan för sig.
Den 15 november ska - och det är absolut sista dagen - ansökan
ha nått Kulturrådet - on line. Vilket betyder att man skickar in
ansökan digitalt, och inte på vanligt papper med den vanliga
postgången.
Ansökningsblankett ligger på kulturrådets hemsida
www.kulturradet.se
Frågorna som ställs - och som ska besvaras - handlar inte minst
om skådebaneverksamhetens utveckling. Tänk då stort i termer av
vilja och lust och motivation!
Var vi än befinner oss i organisationen är det av ansenligt
värde att vi lägger ned arbete, tanke och eftertanke när
Kulturrådets frågor ska besvaras. Gränsen för det som är
möjligt och det som förefaller omöjligt går att rucka på!
Likaväl som uppfattningen om vad som kan göras eller inte låter
sig göras går att förändra.
Frågor som Kulturrådet vill ha besvarade handlar om vad
skådebanerörelsen gör och tänker göra för barn och unga,
för jämställdhet och för människor med funktionsnedsättning.
Ta då i beaktande - att den här organisationen - som de facto
uppmuntrar till kritiskt tänkande, genom kulturupplevelser med
kvalitet, gör något väsentligt för att bryta alla de fördomar
, förutfattade meningar och vanföreställningar, som berör
såväl unga som äldre, män som kvinnor, funktionsnedsatta som
icke funktionsnedsatta.
Med andra ord arbetet mot diskriminering kan ske på skilda plan;
den rullstolsbundne är lika beroende av omvärldens,
medmänniskorna inlevelseförmåga och empati, som av den avfasade
trottoarkanten. Det vill säga att själva kulturarbetet mot
diskriminering kan vara lika väsentligt att informera om som det
som annars definieras som praktiskt fysiskt arbete mot
diskriminering. Dock, vilket är det allra väsentligaste, det ena
utesluter inte det andra.
Den person som särskilt handlägger skådebanerörelsens
verksamhet inom det statliga Kulturrådet kommer att delta under
höstkonferensen, och hon, Veronica Lamppa Lönnbro, är inställd
på ett möte med mycket av nyfikenhet och frågor.
Under oktober månad har demokratins undergrävare fortsatt
vara i centrum; för stor plats, säger vissa och anklagar
medierna, för liten säger andra. Och motiverar: Låt dem komma
fram i ljuset, och avslöjas!
Skådebanan i Västmanland är nu inställd på att ordna ett
seminarium; där frågorna kring främlingsfientlighet ställs i
centrum.
Riksskådebanans styrelse har beslutat att rekommendera alla
regioner att ordna seminarier/ möten på just temat
främlingsfientlighet.
Varför den här frågan är angelägen för
skådebanerörelsen, kan bara besvaras med att den är lika
betydelsefull här som i alla andra organisationer som arbetar
för demokrati, därtill är själva idédebatten i sig själv en
kulturyttring väl i linje med skådebanerörelsens
verksamhetsidé.
De offentliga bidragen, anslaget, till skådebanerörelsen kan
liknas vid demokratianslag, just därför att skådebanerörelsens
idé om kultur är synonymt med bildning och kunskap. Genom
kulturupplevelser, av alla slag, uppmuntras och uppmanas alla som
deltar till självständigt kritiskt tänkande, till reflektion,
och - vilket också händer - till aktion! Kort sagt, kulturen
förändrar. Och det går bara inte för sig att se på, eller
passivt lyssna, till dem som talar illa om kultur där man
medvetet kallar kulturkritiken för kultureliten, och som hävdar
att själva kulturkritiken är en fiende till "det
folkliga" eller till "verklighetens människor".
Det här är en fråga om anständighet och självbevarelsedrift.
Kulturkritik är som sagt det som uppstår inom varje människa
som uppmuntras till självständigt tänkande efter det att han
eller hon erfarit kultur och konsthändelser som berör både
hjärta och hjärna.
I Västmanland är teatergruppen Teatermaskinen verksam; och nu
ska sägas något som bryter mot nyhetsbrevsprincipen om
marknadsföring; Teatermaskingen producerar en pjäs som fungerar
som utomordentlig inledning till samtal om
främlingsfientlighetens orsaker och konsekvenser. Skådebanan i
Västmanland fungerar som vägvisare till nämnda adress.
Från Skådebaneregionen i Skåne rapporteras arbetet tillsammans
med människor som just varit eller är hemlösa, och i Dalarna
fortsätter samarbetet med dem som tillvaratar före detta
kriminellas intressen för att ordna nytt liv. Det är stora
saker, men likväl, så väl i linje med devisen " där
behoven finns". Och apropå det ovan nämnda, det finns inga
som kan exkluderas när man talar om verklighetens människor.
Alla tillhör samma verklighet.
Under oktober har Riksskådebanan även utvecklat samarbetet med
enskilda organisationer inom Ideell Kulturallians - och då inte
minst med företrädare för Sios ( samarbetsorgan för etniska
organisationer i Sverige) som varit med på ett hörn i arbetet
inför Riksskådebanans höstkonferens på temat mångfald.
Samarbeten har också utvecklas med Nya Skådebanan i Stockholms
läns Wiola Jutewik, som förenar ett stort ABF-arbete med ett
litet skådebanearbete, med bas i just mångfaldens centrum
Rinkeby i västra Stockholm.
Vidare har skådebaneverksamheten nu blivit presenterad för
nya teaterchefen i Sundsvall samt för kulturnämndens ordförande
på samma plats, vilket förhoppningsvis borgar för ett fortsatt
och utvecklat skådebanearbete i Mellersta Norrland
Under sammanträdet i oktober med ett flertal aktörer i
nätverket Ideell Kulturallians fattades beslutet att formulera
tankar och ord kring en, i abstrakt mening, "plattform"
som förenar alliansens organisationer. I den inom nära framtid
förväntade fördelningen av statliga medel till kultur, ska just
"plattformen" kunna utgöra ett stöd, ett argument,
för de ideellt verksamma i det samtal som väntas uppstå kring
prioriteringar av skilda regionala kulturverksamheter ( allt
enligt kulturpropositionen )
Mer om hur denna "plattform" utvecklas i kommande
nyhetsbrev!
Med vänliga hälsningar
Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan