Tillbaka                                                                         

Nyhetsbrev Riksskådebanan mars 2009
Till anställda, förtroendevalda, medlemsorganisationer, vänner med flera

Så blev det då årsmöte igen i Riksskådebanan.
Ett år är sammanfattat – och ett nytt börjar.
För Riksskådebanans del betyder det bland annat att verksamhetsplanen ska trasformers till handling och verklighet.
Men vad ger ordet verksamhetsplan för associationer?
Jag fastnade i en diskussion med en vuxen kvinna på trettioåtta år om just begreppet verksamhetsplan på väg mellan två årsmöten där andra verksamhetsplaner skulle accepteras och kommuniceras av en rad årsmötesombud.
Frågan är därför, är det där ordet ett generationsord eller är det inte det? Eller tillhör det bara en annan kultur, en annan tradition?
Diskussionen fortsatte med ett resonemang kring hur man tecknar in framtiden.
- Otidsenligt! ansåg hon. Ambitionen kan ju förändras under resans gång.
Rätt idé i dag kan ju vara fel i morgon.

Kanske satte hon fingret just på det som skiljer affärsidén från verksamhetsidén, och affärsplanen från verksamhetsplanen? Och finns det något att lära hos den som arbetar med verksamhetsplaner ? Eller vice versa, låta den som ständigt talar om affärsplaner pröva metoden verksamhetsplan i stället? Vad händer om vi talar om Skådebanerörelsens affärsidé istället för verksamhetsidé?

Hur blir det då med demokratin, tålamodet och långsiktigheten? Och med resultatet? Och vad händer med det affärsdrivande företag som övergår till att agera efter fastlagda verksamhetsplaner trots att den trend blåst förbi som var själva utgångspunkten då planen blev formulerad?

Kanske är det så att det finns ett värde i att granska den egna verksamheten utifrån det här resonemanget, att göra det till en lek eller till ett test?

Det som förenar levande organisationer som antingen lägger störst vikt vid affärer eller på idéer är ju behovet av resultat.

Om affärsverksamheten inte fungerar – då finns det inget annat val för företaget än förändring och förbättring.
Och egentligen gäller samma sak för icke affärs- eller vinstdrivna organisationer.

För de personer som befinner sig i den ideella sektorn innebär det här sista en särskild utmaning. Skådebanerörelsen inkluderad liksom studieförbund, fackförbund, branschförbund med flera.

Om varje ideell organisation fortlöpande och regelbundet prickar av det som genomförts av det som verksamhetsplanen föreskriver – och förstås i demokratisk ordning beslutat - då finns det ju faktiskt möjligheter att också korrigera planen under resans gång.
Det väsentliga är dock att vara riktigt uppmärksam på det som i modernt språkbruk kallas målförskjutning; det vill säga att man låter mer och mer tid gå till något som inte är den huvudsakligaste uppgiften. Målförskjutning är inte helt ovanligt i ideella organisationer, men kanske inte heller lika vanlig som den sentimentalisering som äldre organisationer både i företagsvärlden och också i den ideella världen alltför ofta drabbas av.

I skådebanerörelsen tror jag att granskningen av den egna verksamheten och samtalet med kollegor i andra skådebaneregioner, är den sortens korrigerande verksamhet som hjälper bäst mot både sentimentalisering, när man falskminns och säger att allt var bättre förr, och just målförskjutningar. Ännu ett sätt att inte förlora fokus är en levande diskussion kring skådebanans idé- och måldokument.

Årsmötet i Riksskådebanan som ägde rum i helgen, beslutade att ge alla skådebaneaktiva möjligheten att diskutera (dokumentet bifogas det här Nyhetsbrevet) det idédokument som är ett resultat av ett gemensamt samtal i skådebanerörelsen sedan augusti 2007.

Alla tankar och idéer som finns i det är tänkta och presenterade av förtroendevalda och anställda i hela skådebanerörelsen.

Årsmötesbeslutet blev att dokumentet ska ligga till grund för fortsatt aktiv diskussion i skådebanerörelsen, och i synnerhet aktualiseras under Riksskådebanans höstmöte. Datum för höstmötet är ännu inte klart, men allt talar för att det kommer att äga rum i november. Som vanligt är det representanter för samtliga medlemsorganisationer som bjuds in (de regionala skådebanorna är också medlemsorganisationer) för att just byta tankar, tips och erfarenheter. Temat för årets höstmöte blir etnicitet helt i linje med den verksamhetsplan som årsmötet beslutade att Riksskådebanan ska arbeta efter.
Årsmötet gav den gamla styrelsen ansvarsfrihet, och valde en ny styrelse som i mycket liknar den gamla. Det vill säga ingen person lämnade styrelsen, dock förstärktes den med ordinarie ledamoten Siv Holma, ordförande i riksdagens kulturutskott tillika vänsterpartist. Siv Holma är även ny i styrelsen för Skådebanan region Norrbotten där hon nu är vice ordförande.
När Riksskådebanan välkomnade Siv Holma in i styrelsearbetet svarade hon med att skådebanan i Norrbotten har hon alltid haft ett klappande hjärta för ända sedan skådebaneregionen i Norrbotten sökte upp öborna på Seskarö utanför Haparanda – för att erbjuda dem möten med den konst som scenkonsten står för!
Välkommen Siv!

Nästa nykomling är Lars Gunnar Nilsson i Eskilstuna. Lars Gunnar är vald till ersättare i Riksskådebanans styrelse vid sidan av de två tidigare och nu omvalda ersättarna Maria Nyman Stjärnskog från Skåne och Thomas Tegnér från Jönköpings län.
Lars Gunnar nominerades av medlemsorganisationen Verdandi och har en lång yrkeskarriär bakom sig i folkrörelseSverige, både inom ABF och LO.
De sista yrkesverksamma åren fungerade Lars Gunnar som gymnasielärare hemma i Eskilstuna:
- Det roligaste jag varit med om i hela mitt liv, svarade han när Riksskådebanan nyligen talade med honom om det nya förtroendeuppdraget. Och han betonade med eftertryck hur viktigt det är att varje folkrörelse av äldre datum ständigt verkar för att inte bara engagera nya medlemmar, utan också ser till att unga människor kommer med på sina egna villkor.
- Ungdomen ska inte ärva gamla organisationer; de ska möta organisationer som är i takt med tiden, lyder därför hans hälsning till den organisation som han nu vill ge både tid och intresse. Och inte minst stötta i ansträngningen att skapa en ny skådebana i Sörmland med uppsökande verksamhet högt på dagordningen.

Välkommen Lars Gunnar!

Styrelsen har utöver redan nämnda personer nu följande sammansättning. Ordförande Tommy Ternemar samt ordinarie ledamöter Anders Nordström, Zenita Bergman, Susanne Simonsson, Gerd Klang, Cilla Rohdin, Göran Sarring
Årsmötet i Riksskådebanan som var förlagt till Konstfack i Stockholm genomfördes på temat installation.
Det inleddes dels av representanten för skolans elevkår Erik Hellsten, som bland annat visade vad för slags skilda utbildningar en Konstfacksstuderande kan välja, samt valde att berätta om den utredning som följt efter den uppmärksammade installationen som fick hela moralsverige i gungning för ett par månader sedan då det visade sig att en Konstfackelev hade spelat psykiskt sjuk i stället för att vara autentiskt sjuk.
Nästa inledare av mötet var Åsa Maria Hedberg, konstnär från Östersund, som tog auditoriet med storm då hon ödmjukt berättade om bevekelsegrunderna för det egna konstnärliga skapandet samt informerade både om det personliga värdet och symbolvärdet i de installationer som hon själv signerat.

Ännu ett besök i samband med årsmötet hade styrelsen dagen innan årsmötet ägde rum; då en av initiativtagarna till skuggutredningen som arbetat parallellt med Kulturutredningen Erik Uddenberg berättade om betydelsen av att sätta ord och begrepp på det som är viktigt i konst- och kultursammanhang - för att göra det osynliga synligt.

Skuggutredningen har valt att lägga tonvikt på ordet empati – ett ord som inte alls förekommer i den statliga Kulturutredning som Riksskådebanan bland många andra är - av Kulturdepartementet - inbjuden att svara på.
Remissvaret ska vara klart i mitten av maj, och innan dess är det inte bara tacksamt utan nästintill nödvändigt att utredningens tankar om konst och kultur också blir kända inom hela skådebanerörelsen.
Utredningens betänkande ( SOU 2009:16) kan beställas genom bokhandeln.
Du/ni som har möjlighet att läsa och reflektera över utredningen, skicka gärna remissvaret både till Kulturdepartementet och till Riksskådebanan.

Första maj ordnas ett särskilt Kulturtåg i Stockholm - i avsikt att skapa stor uppmärksamhet kring kulturens värde; både som demokrati- och fredsfaktor. För initiativet svarar just nämnda Skuggutredning; och nätverket bakom utredningen uppmuntrar nu alla konst- och kulturengagerade att ordna liknande manifestationer över hela Sverige.
Tanken är att inte bara vända sig till dem som arbetar professionellt med kultur, utan också och inte minst till alla dem som är övertygade om kulturens värde som motkraft i ett alltmer kommersialiserat och enkelriktat samhälle.

Med detta vänner, god fortsättning på ett för Riksskådebanan helt nytt verksamhetsår!

Med vänliga hälsningar

Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Riksskådebanan

Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan