Nyhetsbrev Riksskådebanan februari 2009
Till anställda, förtroendevalda, medlemsorganisationer.
I
Dagens Nyheter skriver journalisten Nina Björk att hon inte längre
kan använda ordet kreativitet, och att det numera kanske bara är
en tidsfråga innan ordet demokrati försvinner bort från henne
därför att det riskerar att bli helt oanvändbart. Hennes
förklaring är att orden och begreppen marknadsanpassas; försvagas
och urvattnats. Kommersialiseras och ockuperas. Ord som förr vara
laddade med den sortens kvalitet som bara uppstår i samtal mellan
människor; finns nu som köpt text på var och varannan reklamskylt.
Nina Björk är inte den första som erfar att orden kan förlora sitt
värde. Svordomar direkt hämtade från Hades är nu, inte för att de
är kommersialiserade utan för att de blivit så allmänna,
accepterade och urtvättade helt meningslösa. Utan laddning. Kvar
finns bara ett stort hål i väntan på nya riktiga kraftord, sådana
som biter.
Men, för att gå tillbaka till Nina Björks rädsla för att ordet
demokrati också kan gå förlorat, visst har hon rätt, så kan det gå
om vi inte på allvar bryr oss om vad demokrati är. Det finns
nämligen en risk för att det ordet också kommersialiseras, om vi
inte håller fast i det. Och gör det till vårt eget. Vårt eget av i
dag. För att verkligen förstå hur det där ordet ska användas så
måste faktiskt demokratin erfaras av dem som ska begagna ordet.
Vi måste med andra ord anstränga oss för att se skillnaden
mellan demokrati och det som finns i stället för demokrati. Så där
är det säkert med ännu en räcka av ord och begrepp som funnits med
så länge att vi tar dem för givna. Oreflekterat föreställer vi oss
att de alltid ska existera i sin nuvarande form och med sin
nuvarande laddning. Men det gör de inte.
Skådebanerörelsen har sin egen ordlista i likhet med många
andra organisationer. Med organisationer som existerat länge är
det till och med så att orden lätt riskerar att cementeras; fastna
i sin egen form, i sin egen översättning, trots att tiden går
förbi dem. För omvärlden kan det där mötet med den äldre och för
att vara lite rå kanske också den en aning självtillräckliga
organisationen därför bli inte bara svårt att förstå eller rentav
besynnerligt, utan också på gränsen till fullständigt obegripligt.
När vi nu i den hör rörelsen sökt bidrag hos Statens Kulturråd
för verksamhetsåret 2009, och i mitten av februari blivit
beviljade mer eller mindre av de pengar vi sökt, ställs vi inför
den utmaning som det innebär att göra verksamhet i konsekvens med
de utfästelser som vi ställt oss bakom.
Vi har nämligen lovat
att arbeta för mångfald, för jämlikhet, för jämställdhet, för barn
och för ungdom. Och för mera tillgänglighet, och det i betydelsen
att människor med funktionshinder ska ha samma och likvärdiga
rättigheter till konsten och kulturen som alla andra som inte är
funktionshindrade.
De här utfästelserna gäller för alla skådebaneenheter.
Nu i årsmötestider betyder naturligtvis sådana här
överenskommelser särskilda hänsyn vid val av nya styrelser; vi bör
inte bara tänka på, utan faktiskt i praktiken se till att
exempelvis hälften av styrelseledamöterna är kvinnor och
följdriktigt den andra hälften män.
Och inte bara det; vi bör
också se till att styrelserna representerar etnisk mångfald och
att olika åldrar och erfarenheter finns företrädda.
När det
gäller möten mellan konst, kultur och människor – ja då är det
också så, att vi som rörelse måste tänka över både vad för slags
konst och vad för slags kultur vi talar om, och vilka människor vi
talar om. Vi ska arbeta där behovet är störst. Om det är så att
konsten och kulturen inte representerar konst från andra delar av
världen, då är det värt att fundera över varför. Och att göra
något åt det. Likaså är det naturligtvis viktigt att de människor
som ska möta konsten också kommer från andra kulturer än den
svenska.
För Riksskådebanans del betyder de här frågorna bland annat att
vi framöver ställer frågan till exempelvis studieförbunden, som
finns med som medlemsorganisationer i skådebanerörelsen, om det
finns tillräckligt många studiecirklar i konsthantverk som är
inspirerade från andra konsthantverkstraditioner än den svenska?
Och med den frågan följer förstås följdfrågan; kan
skådebanerörelsen verka för att konsthantverk från andra delar av
världen blir lika respekterat och attraktivt som annat
konsthantverk? Och i så fall – hur ska vi göra?
Förutsättningarna för årets statliga bidrag till
skådebanerörelsen handlar också om att mycket tydligare än
tidigare uppmuntra till möten mellan konst, kultur och riktigt
unga människor. Här har vi i de skilda skådebaneregionerna olika
traditioner, och erfarenheter. Vissa skådebaneregioner har arbetat
mera tillsammans med barn än andra.
Veckan före midsommar – det
låter som långt fram i tiden, men viss organisation tarvar
långsiktighet – planerar Riksskådebanan att sätta barnens
situation i fokus genom att främst uppmuntra till samtal och
debatter både om hur barnen skildras i konsten och kulturen, och
om barns och ungdomars möjligheter att möta densamma.
Vidare
kommer snedrekryteringen till konstnärliga utbildningar att bli
ett samtalsämne; fortfarande är det så att det är de konstnärliga
högskoleutbildningarna som står för den största sociala
snedrekryteringen vid jämförelse med andra högskoleutbildningar.
Det här betyder inte enbart att ungdomar från mera välbärgade hem
är överrepresenterade. Ungdomar från mindre privilegierade miljöer
kommer inte fram. Ungdomar med annan etnisk bakgrund än den
svenska är också ordentligt underrepresenterade därför människor
med rötter i andra länder nästan till hundra procent hör till
gruppen som inte lever i någon välfärd över huvud taget.
Månaden som gått bär Kulturutredningens signum.
Kulturutredningen ( SOU 2009:16 ) presenterades den 12 februari,
samma dag som den så kallade ”skuggutredningen” presenterade
förslag till en annan kulturpolitik.
Riksskådebanan kommer att
svara på Kulturutredningens betänkande.
Remisstiden är tre
månader lång, och det finns naturligtvis anledning för flera
skådebaneregioner och även andra medlemsorganisationer inom
Riksskådebanan att uttrycka en mening eller flera meningar kring
utredningens förslag. Kulturutredningen kommer att finnas med som
en särskild punkt då Riksskådebanans håller sitt årsmöte i
Stockholm den 28 mars. Årsmötet ordnas i Konstfacks lokaler, med
start klockan 10.00 , och avslutas med lunch klockan 13.00, adress
LM Ericssons väg 14 (Tunnelbanestation Telefonplan, linje 14 i
riktning mot Fruängen).
Ännu är det flera skådebaneregioner och medlemsorganisationer
som inte anmält vem som kommer att representera regionen/medlemsorganisationen.
Svar till Riksskådebanan uppskattas stort.
Med vänliga hälsningar
Riksskådebanan
Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan
