Nyhetsbrev
Riksskådebanan
Augusti 2009

Vänner, förtroendevalda, anställda, partners, medlemsorganisationer!

In i riksskådebanebrevlådan duggar nyheter från kulturSverige :
Budskapet är otvetydigt. Sällan har så många som under den sommar - som nu obevekligt flyr från oss - stannat kvar i Sverige under sommarledigheten och lyssnat på musik, sjungit allsång, sett på teater, besökt museer eller tagit in på landsortens annars sommartomma folkhögskolor för att lära sig att dansa , att måla , att sjunga och att skriva!
Ideellt drivna arbetarmuséer lika väl som tunga nationella kulturinstitutioner har slagit publikrekord, och sommarteatrar har i något som både liknar jubel och klagan tvingats att förlänga kontrakt med både artister och lokalhållare för att kunna dra ut på säsongen! Imponerande!

Men undrar vän av kritik, betyder rekordet att alla människor har varit kulturaktiva?
Så - följdriktigt - en snabb rundringning till organisationer som mera inriktat sig på dem som sällan inkluderas, än det motsatta, ger, just det, och inte helt oväntat, motsatta besked.
Besöket hos ett av grannskapets servicehus ger heller ingen bekräftelse på större kulturaktivitet. Där har dörren varit lika stängd den här sommaren som under den förra. Och yngre släktingar som i bästa fall har slunkit in dit solen inte nått, har varit mera benägna att bjuda gammelmoster på en kaka än en kulturutflykt.
Den oundvikliga frågan handlar därför om ifall det kanske till och med kan vara så att den strålande statistiken inte täcker fler individer är de som är identiska med de obekymrade? De som har semestern betald, tryggt jobb och säker bostad.

Nästa fråga; har människor som denna sommar varit utanför bostadsmarknad, arbetsmarknad och köpmarknad gjort något annat meningsfullt än att erfara kultur?

Nej knappast.

Det är här skådebanerörelsen har sin uppgift.
Att vara där behoven finns.

Det går an att slå an en moralisk ton, att uppröras över själva orättvisan i att alltför många ställs utanför. Frågan är om det inte är den - själva upprördheten - som är skådebanerörelsens eget drivmedel.

Den 30 och 31 augusti kommer frågan att aktualiseras - om vilka skådebaneverksamheten främst är till för - när ordföranden och verksamhetsansvariga i hela skådebanerörelsen möts i Handen.
Förhoppningsvis kommer frågan om prioriteringar även att stå högt upp på dagordningen när varje enskild skådebaneregions styrelse sammanträder inom kort, och i god tid före Riksskådebanans höstkonferens som ordnas den sjätte och sjunde november i Stockholmstrakten.
Svaren kommer att bli vägledande i den fortsatta diskussionen om inriktning.

Men frågan om vem rörelsen är till för är förstås inte ny. I förslaget till idédokument som ska mogna till höstkonferensen och till vårens årsmöte, samt i Riksskådebanans stadgar, är svaret omisskännligt. Skådebanerörelsen ska verka ur ett rättviseperspektiv. Där behoven finns.

Kanske finns likväl den allra största utmaningen för skådebanerörelsen i ännu en statistisk rapport, och nu handlar det om sensommarens undersökningar om vilka partier som har mer eller mindre stöd bland presumtiva väljare. Och nu är det inte längre läge att tala om bekymmer utan om ett reellt problem.

Sverigedemokraterna är enligt de senaste undersökningarna på väg in i maktens boningar; Den infernaliska idén, att förleda frustrerade och besvikna människor - ofta utanför både bostads- och arbetsmarknaden - att rösta på ett politiskt parti vars program domineras av illvilja mot de människor som har det allra sämst, är därför en kulturutmaning av format.
Inte för att kulturen ska bli ett medel i annat syfte än sitt eget. Men kulturen utgör en särställning som inspiration för en motrörelse som i varje sekund måste hävda alla människors lika rätt och lika värde. Därmed inte sagt annat än att ansvaret att sätta stopp för det här farliga partiet vilar tungt på de redan etablerade partierna och på alla sunt tänkande medborgare. Men motargumentens och protestens alla banerförare måste likväl livnäras med rejäl näring från kultursfären.
Här behövs ord, bilder, musik, teater!! Här behövs sång och skratt. Argument och analys. Intellektuell skärpa, fakta. Upplysning och folkbildning!

Allt för att klä av den falske narren, och förhoppningsvis vinna de själar för den goda saken som annars skulle gå vilse i främlingsfientlighetens labyrinter.

Skådebanerörelsens uppgift i det här sammanhanget är förstås att söka sig till vännerna; till medlemsorganisationerna, inte minst. Men också och samtidigt till kulturinstitutioner och till den fria kulturen. Det finns en rad redan skrivna pjäser som på ett suveränt sätt klär av fascism och rasism.
Föreslå att de sätts upp, spelas, blir kända och medverka till att de drar fulla hus!Det går att engagera föreläsare av olika slag; författare, journalister och filmare och många andra med erfarenheter av motstånd mot rasism. Det går an att visa kvalitetsfilmer med stöd av Folkets bio och Filmcentrum, som inte tiger om de orättfärdigheter som sker och har skett i länder där främlingsfientligheten får flöda fritt. Det går an att arrangera konstutställningar på det givna temat motstånd, att ordna öppna debatter om demokratins, kulturens och humanioras värde för samhällskritiken.
Med mera. Med mera.
Gör det! Vänta inte!
Inom den Ideella kulturalliansen, där RiksSkådebanan nu är en del av nätverket vid sidan av en mängd andra kultursammanslutningar som sållas till ideellt kulturarbete och folkrörelser; så som Riksteatern, Våra gårdar, Folkets hus, amatörparaplyorganisationen AX, studieförbunden Vuxenskolan, Sensus och ABF, med flera, pågår nu ett frenetiskt arbete för att skapa opinion för kulturen som en omistlig samhälls- och demokratifaktor.
Opinionsbildningen handlar både om att både skapa omvärldsförståelse och att vinna mera respekt i relationen med beslutsfattare och bidragsgivare. Arbetet syftar bland annat till att ta aktiv del i de statliga utredningar som rör det nätverksgemensamma, inte minst genom att besvara dem.

Bland utredningar som är aktuella för nämnda nätverk finns både den som fokuserar det som kallas civilsamhällets organisationer, och en om folkbildningens finansiering och betydelse.
En konkret aktivitet inom nätverket handlar om den TV-sända debatt som förhoppningsvis blir av den 16 november, vars arbetstema just nu är kulturpolitik.

Ambitionen från Folkets hus och parker är att direktsända debatten genom digital teknik. För skådebanerörelsen, där intresset och motivationen finns, blir det därför aktuellt att både söka upp de så kallade digitala husen och att ordna uppföljande debatter om regional kulturpolitik tillsammans med andra kulturaktörer på regional nivå.

Nätverket Ideell KulturAllians har formulerat en verksamhetsidé som lyder så här:
" Ideell kulturallians vill stärka sina medlemmar och öka förutsättningarna för medborgarnas inflytande över kulturpolitiken. Genom att ta plats, visa upp all den kraft och det mervärde som vi skapar på mötesplatser i hela Sverige, vill Ideell kulturallians bli en samtalspartner för lokala, regionala och nationella beslutsfattare. Vi vill bl a träffa en överenskommelse med regeringen om ett tydligt uppdrag och ökade resurser"

Den här verksamhetsidén kan tyckas särskilt intressant för skådebanerörelsen i skenet av Kulturrådets värdering ( för det här året) av skådebanearbetet innan man fattade de beslut om fördelning av bidrag som både berör Riksskådebanan och de regionala skådebanorna.
Bedömningen grundar sig mera på hur väl man anpassar sig till de existerande regionala kulturstrukturerna, och mindre utifrån det arbete och de ambitioner som de egna stadgarna uppfordrar till.
Till folkrörelsens uppgifter, och inte minst främjandets, dit skådebanerörelsen hör, hör ju själva själständigheten i beslutsfattandet, att plöja ny mark, och att låta det lysa där det annars skulle ha varit mörkt.

Nyordningen från i fjol; att varje skådebana samt Riksskådebanan verkar med stöd av de medel som var och en ansökt för sig, kommer sannolikhet även att gälla fortsättningsvis.

Varje regional skådebanan bör därför ställa in sig på att ha en ansökan klar med adress Statens Kulturråd redan i mitten av oktober 09, lika viktigt är att varje regional skådebana som tagit emot medel för verksamheten i år genomför den verksamhet man fått medel för. Det vill säga verkställer verksamhetsplanen!
Allt talar även för att Kulturrådet vill ha en preliminär redovisning före årets slut, samt en slutlig i redovisning senast sista april nästa år.

God fortsättning på höstens kulturarbete!

Ulla Tengling
Förbundssekreterare
Riksskådebanan