Riksskådebanans höstmöte 25-27okt  2019

Föreläsare under Riksskådebanans höstkonferens 2019,

Nazem Tahvilzadeh Nazem Tahvilzadeh är forskare i Urban och regionala studier på KTH. För närvarande forskar han i demokratifrågor i stadsutvecklingspolitik med fokus på medborgardeltagande, medborgardialoger, segregation i de civila samhället. Temat för hans föreläsning under konferensen var ”Kan vi rädda demokratin? Om civilsamhällets och de sociala betydelse för demokratisering”  Nazem Tahvilzadeh menade att vårt parlamentariska system är en demokratisk form som ska bibehållas men att det finns oroväckande tecken i vår tid. Demokrati är en mycket ung styrelseform som växte fram under 1800 talets slut och 1900 talets början i och med allmän rösträtt, fri yttrande rätt och flera andra reformer framtvingad av den kamp som fackföringar och kvinnliga rösträttkämpar förde. I Sverige utvecklades demokratin efter andra väldkriget då välfärden byggdes ut. Som exempel satsade staten under 1960 talet stora summor på att alla skulle få ett värdigt boende i de som går under namnet miljonprogrammet. Inkomstklyftan mellan arbetare och högavlönade var som minst under 1980 talet då den ekonomiska eliten tjänade ca 20 gånger mer i genomsnitt än arbetaren. Då den byråkratiska eliten, i vilket politiker ingår, tjänade enbart lite mer än arbetaren. År 2010 tjänade den ekonomiska eliten mer än 50 gånger mer än arbetaren. Den byråkratiska eliten ca 7 gånger mer än arbetaren, vilket visar på att fundamentet för vårt demokratiska samhälle håller på att förändras. Enligt Nazem Tahvilzadeh lever vi i de en del forskare kallar Postdemokratisering. En tillbakagång i vilket företagens intresse i praktiskt står mot alla andras intressen. Nazem Tahvilzadeh menar att det finns två inriktningar i dag. Dom som vill bevara de Liberala styrelseskicket, en form av elitstyre. Eller dom som har ett kritiskt ideal som strävar efter ett mer deltagande och jämlik demokrati. Trots att vi i norden ligger högt upp på listan över demokratier menar Nazem Tahvilzadeh att de inte betyder att allt är bra. I dag vill politikerna lösa problem genom riktad lagstiftning mot vissa utsatta grupper i samhället. Som i Danmark där man i utsatta bostadsområden som benämns som getton, tvingas barn till obligatorisk dagvård under 25 timmar i veckan oavsett om föräldrarna vill det eller inte i syfte att fördanska invandrarbarnen. Valdeltagandet sjunker vilket Nazem Tahvilzadeh menar beror bland annat på att människor känner att dom inte har någon samhörighet med samhället. Deltagandet minska när utanförskapet ökar. I dag är det svårt för mänskor som vill engagera sig att hitta möteslokaler. Allt kostar pengar. Problemet liknar den som arbetarrörelsen mötte när man började organisera sig. Då man var tvungen att byggde egna samlingslokaler, Folkets Hus, för att ha möteslokaler eftersom dom var utestängda från andra möjligheter. Nazem Tahvilzadeh menar att vi i Sverige fortfarande har ett demokratiskt fungerande styrelsesätt men att vi behöver motkraften för att vi ska kunna bibehålla det. Till det fodras engagemang, folkbildning och kultur.   Gunnar Ardelius Gunnar Ardelius ingång till författarskapet är folkrörelsen som han lyfter upp som en viktig del av de engagemang han känner. Utan folkrörelsen skulle han aldrig blivit författare. Det började med studier på folkhögskolor. Bland annat Biskops Arnö där han skrev sin första bok, ungdomsromanen, ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”.  Boken blev Augustpris nominerad. Studierna gav honom insikt och möjlighet att börja skriva. Eller som han uttrycker det: ”Kraften att få tillgång till de offentliga samtalet”. Efter debutboken har han skrivit ett antal uppmärksammade romaner. Han fick kontakt med Författarförbundet som han sedan blev ordförande för under åren 2012-2018. I april 2019 blev han verksamhetschef för Ideell Kulturalians. Ideell Kulturallians är en paraplyorganisation som under sig har 20 rikstäckande medlemsorganisationer som Riksteatern, Folkets Hus och Parker, Studiefrämjandet med flera. Det finns 4 lokala kulturallianser som verkar inom sitt geografiska område. Kulturallians roll kan delas upp i två områden. Att synliggöra betydelsen av de arbete som medlemsorganisationernas medlemmar gör. Det andra är att Kulturalliansen i sin samordnande roll blir en starkare röst än enskilda organisationers gentemot politiker och offentlig förvaltning. Kulturallians bildades när Riksdagen 2009 antog en ny fördelningsform av statliga medel till regional och lokal kulturverksamhet under namnet Kultursamverkansmodellen, vilket i praktiken innebar att regioner och Landsting fick ett ökat ansvar för fördelningen av statliga medlen till lokala kulturaktörer. Kulturallians arbetar i huvudsak inom Kultursamverkansmodellen. Riksskådebanan är en av Kulturaliansens medlemsorganisationer. Jenny Wrangborg   Poeten Jenny Wrangborg har gett ut två diktsamlingar, ”Kallskänkan” och ”Vad ska vi göra med varandra”. Hon har skrivit krönikor, medverkat i antologier, satt upp föreställningen ”Vi är här nu” på Uppsala statsteater. De mesta i hennes författarskap har sin grund ur erfarenheter från hennes arbete som kallskänka i Sverige, Norge och Canada. Hennes debut, diktsamling ”Kallskänkan”, fick ett varmt mottagande och har sålt mycket bra för att vara en diktsamling. Hon har tilldelats flera priser och stipendier, som Stig Sjödinpriset, LO:s kulturpris, Gustaf Frödings stipendium med flera. Erkännandet har lett till ett stort antal uppläsningar på poesifestivaler, fackföreningsmöten och konferenser. Under Riksskådebanans höstmöte berättade hon om sitt arbetsliv blandat med diktläsning. Som ung arbetade hon på Liseberg i Göteborg som säsongsarbetare vilket kändes mycket otryggt i och med insikten om att när sommaren var slut skulle hon vara arbetslös. Hon utbildade sig till Kallskänka. Arbetade på flera arbetsplatser inom yrket. Ett tag som städerska på ett kontor där det var förbjudet att sätta sig ner på någon av kontorsstolarna för att vila trots att det var kväll och arbetsplatsen var tom. Hon ville förändra sitt liv och åkte över till Canada och arbetade där i restaurangbranschen men arbetsvillkoren var lika hårda där som i Sverige. I dag kan hon periodvis leva på sitt författarskap men arbetar delvis även inom sitt yrke. Jenny Wrangborg sätt att framföra sina dikter är med inlevelse och svärta. Texterna bygger upp stämningslägen och medkänsla inför arbetet svårigheter och människors hårda villkor. Maria Åhgren Maria Åhgren från Kulturrådet berättade att Kulturrådet är en Statlig förvaltningsmyndighet som lyder under Kulturdepartementet. Kulturrådets roll är att fördela de årliga statliga kulturanslag som Regering och Riksdag bestämmer. Kulturrådet fördelar och administrerar  bidraget till ett stort antal aktörer inom kultursektorn, däribland Skådebanan som Maria Åhgren är handläggare för. Kulturrådets har även särskilda uppdrag som berör jämställdhet, funktionshindrade, HBTQ frågor, samt mänskliga rättigheter. På frågan om nästa års anslag svarade Maria Åhgren att år 2018 fick Kulturrådet utökade uppdrag och medel, men att de verkar som Kulturrådet inte får några nya uppdrag eller extra anslatg för 2020 utan att de tidigare anslagsstorleken som fastställdes 2018 ligger fast. På frågan om hur nya aktörer som inte tidigare fått anslag från Statens kulturråd ska kunna få del av bidragen svarade Maria Åhgren att dom är medvetna om svårigheten, att det kan vara en lång statsträcka att komma in. Det finns en allmän uppfattning att dom som får verksamhetsbidrag från Kulturrådet inte kan söka projektmedel. Maria Åhgren svarade att det går att söka men att ansökningarna inte är prioriterade. På frågan om det skulle vara en poäng för Skådebanan att vara med i Kultursamverkanmodellen svarade Maria Åhgren att den är en poäng att vara med i samtalen men att Skådebanan inte kan söka pengar inom Kultursamverkanmodellen Under mötet berätta Skådebanans verksamhetsledare och Riksskådebanans styrelse om Skådebanans nuvarande verksamhet samt viljan att förändra och förnya verksamheten. Enligt Skådebanan finns det svårigheter att fylla i Kulturrådets ansökningsblankett som inte riktigt känns anpassad för den verksamhet som Skådebanan bedriver. Maria Åhgren svarade att hon tar tacksamt mot åsikter om utformningen av ansökningsblanketten.   Suzann Lazar, verksamhetsledare för Skådebanan Dalarna, berättade om deras arbete med BUFFF. Det handlade om de barn som har föräldrar eller familjemedlem som sitter i häktet, fängelse eller finns i frivård.  Dalarnas projekt är en av flera tänkta projekt inom kriminalvården som dom olika Skådebanorna eventuellt ska driva, som Riksskådebanan söker pengar till från olika organisationer för att kunna genomföra. Johan Lundbladh, verksamhetsledare för Västra Götaland gick igenom den utbildning som verksamhetsledarna eventuellt ska gå, "Att arbeta med konstnärer i utvecklingsprojekt"