Vad sägs och inte sägs
under politikerveckans
alla kulturseminarier
Riksskådebanan hamnar på två,
tisdagen den 30 juni. Det första handlar om regionaliseringen inom
kulturområdet.
Vad tycks om den - egentligen?
Lars Ronström, inleder, Han är rektor för högskolan - nej inte
Gotlands högskola utan högskolan på Gotland, som så att säga
råkar befinna sig på Gotland, låter han oss svettiga åhörare
förstå..
Han reflekterar högt, och länge.
Han talar om Gotland som bildat ett eget kulturråd.
Jo så heter det, och Kerstin Brunnberg, inbjuden panelsamtalspart och
ganska ny ordförande för det riktiga kulturrådet ler.
Det gotländska kulturrådet kom till när Lars med flera lite häpet
kom på att gotlänningarna inte alls behövde så mycket kultur
utifrån; på ön finns det både kultur och kulturutövare så att
det både räcker till och blir över Han säger inte exakt så, men
intrycket av att han menar det är bestämt. Förklaringen till hans
initiativ stod att söka i att det funnits en föreställning, vilket
alltså hade vilsefört honom, om att det inte fanns så många
kulturutövare på ön och som en konsekvens av detta förhållande en
ständig snegling på för att inte säga längtan till Stockholm.
Det är den statliga
kulturutredningen som talar om regionaliseringens betydelse.
Philip Johnsson från Forshaga, en gång hjälpreda åt Margot
Wallström när hon sköte kulturen från Värmland, och som sedan
fortsatte karriären som landstingsråd och ordförande här och var i
skilda regionala kulturkommittéer, både i och utanför det egna
länet, talade varmt om regionaliseringen och den nya världen. Det
är inte Stockholm och nationalstaten som utgör normen längre, utan
den lilla och stora världen. Värmland och Bryssel.
Fast tillade han, Värmland är för litet, vi vill bli ett med
Västra Götaland.
Och när Philip Jonsson talar så
förstår vi i publiken, att den fråga som borde ställas nu är om
idén om regionalisering inte är en fråga som egentligen handlar
mera om bort från Stockholm och storebror än något annat.
Stockholm blir synonymt med arrogans; en överlägsen överhet som
varje gång den påminns om världen utanför storstaden frustande och
fnyser ut ordet landsorten som om det handlade om pandemi.
Men ingen ställer den frågan.
Och inte någon annan fråga heller förresten för panelen
fortsätter att tala. Och den talar klokt där den står vid höga
cocktailbord inne i länsteater Gotlands unika teatersalong. Här låg
en gång en frikyrka med kyrktorn och allt.
Ännu en debattör kommer från Sörmland och är precis som Philip
Johnsson socialdemokratisk politiker. Hon berättar också om ett län
och landskap som är för litet även om det i kulturutredningen har
fått stå modell för möjligheternas region.
- För mig handlar regionalisering om att söka efter samarbeten med
andra regioner. Östergötland har det vi saknar, och vi har också
något som Östergötland efterfrågar.
Kerstin Brunnberg, som nämnts,
ordförande för Kulturrådet, väljer den mjuka vägen. Hon tror
också på en regionalisering inom kulturpolitiken. Fast hon är
smidig. Hon utmanar inte. Men säger ord som rättvisa och rätt. För
henne handlar statens ansvar om att försöka se till så att
medborgarna därute i landet, skattebetalarna, oavsett vad man drar
skatt ifrån, lönebidrag eller höginkomst, har rätt till någon
form av lika behandling. Kulturrådets avvägningar och prioriteringar
måste därför handla om förnuft, och om att en
regionaliseringsreform inte drabbar orättvist. Så att till exempel
hela Norrland blir e u-landsregion därför att här är det glest och
ödsligt
Det andra seminariet är
Riksskådebanan mera direkt inblandad i.
Arrangören är ideell kulturallians.
Utfrågade blir den nuvarande kulturministern Lena Adehlson Liljeroth,
och den dåvarande Leif Pagrotsky. Rubriken är handslag för kultur.
Tanken här är att idéburna ideella kulturorganisationer ska få en
större plats - ta jag plats i beslutsfattarnas medvetande - på ett
helt annat sätt än nu. Inte för sakens egen skull - utan därför
att samhället blir bättre så. När många är med.
Och nästa tanke bakom seminariet är
förstås, finns det politiska skillnader mellan de båda utfrågade.
Vill de lika eller olika?
I frågan om entreprenörskap och kultur finns ingen tvekan hos den
tidigare kulturministern.
- Ingen konflikt alls, säger Pagrotsky.
Hans mamma var ju konsertpianist. Självklart handlar kultur om att
man kan vara inkomstbringande.
På frågan om folkrörelser och
kultur är han svävande.
Här svävar också kulturministern.
Men finns det då ett särskilt ansvar för folkrörelserna inom
politiken? Blir följdfrågan som förblir obesvarad trots att svaren
från de båda tillfrågade är långa och mångordiga.
När Pagrotsky ska ta ställning till
det där knepiga om den ideella kulturen kan spela en större politisk
roll, så är han snabb i sin tolkning av frågan. Och svaret blir
därefter. De ideella organisationerna ska vara försiktiga, för
mycket stat och handslag kan leda till ofrihet, förklarar han. Och
så lägger han till att även om man begår ett handslag med staten
så är det inte detsamma som att kommuner och landsting och regioner
inkluderas i det handslaget.
För den som nu händelsevis inte redan visste det.
Den nuvarande kulturministern har inga andra åsikter är Pagrotsky.
Men vad skiljer då de båda åt?
- Vi lägger stor tonvikt vid tillgänglighet, säger Leif Pagrotsky.
Socialdemokratins politik handlar om det. Tillgänglighet.
För Riksskådebanans del kan man
vara riktigt nöjd med det här sista svaret.
Tillgänglighet kan i bästa fall vara ett annat ord för - ja just
det - ansträngningen bakom all uppsökande verksamhet.
Men vad var det för tankar som inte
kom upp till ytan under den här senaste debatten; och kanske också i
den förra.
Jo det var tankarna om demokrati.
Om betydelsen av att det där riktigt farligt farliga kulturen som
klär av en del, och får andra att passa i kostymen.
Sen fanns det ett sån där lite
underdånigt drag inför makten - som folkrörelser ska akta sig för.
Det är en trovärdighetsfråga. Ett drag som under den första
debatten kamouflerades till uppkäftighet och i den senare var
avklätt och uppenbart.
Visby 30 juni 2009, Ulla Tengling,
förbundssekretare/redaktör Riksskådebanan